Framtidens gruvdrift: Roboten plockar själv metaller på 4 000 meters djup

Det amerikanska teknikföretaget Impossible Metals har genomfört ett lyckat test med sin autonoma undervattensrobot Eureka i Stilla havet. Under en vetenskaplig expedition i september tog sig roboten ned till över 4 000 meters djup, samlade in cirka 450 gram mineralrika stenar och återvände till ytan. Testet visar att tekniken fungerar på stora havsdjup, rapporterar Reuters.

Stenarna kallas polymetalliska noduler och innehåller bland annat nickel, koppar, kobolt och mangan. Metallerna används inom elektronik, batteritillverkning och andra teknikindustrier. De växande behoven av sådana råmaterial har gjort havsbotten alltmer intressant för gruvföretag.

Läs mer: Ny granskning: Volvos batterikedja kopplas till regnskogsskövling

AI väljer vilka stenar roboten får plocka

Det som skiljer Impossible Metals robot från andra metoder för djuphavsgruvdrift är hur mineralerna samlas in.

Många konkurrerande system bygger på stora insamlingsfordon som rör sig längs havsbotten och suger upp mineralrika noduler tillsammans med sediment. Impossible Metals har i stället utvecklat en robot som svävar ovanför botten och använder griparmar för att plocka upp enskilda stenar.

Eureka använder kameror och AI-baserad bildanalys för att identifiera synligt marint liv på och omkring nodulerna. Om systemet upptäcker organismer ska roboten lämna stenen orörd och välja en annan.

Roboten använder dessutom ett särskilt flytkraftssystem för att ta sig uppåt med sin last. Därmed behövs inte samma typ av rörledning till ytan som används i flera andra planerade gruvsystem.

Tekniken bygger alltså på att roboten själv analyserar sin omgivning och fattar beslut om vilka föremål den ska hantera. Det är en betydligt mer avancerad uppgift än att bara följa en förprogrammerad rutt.

Liknande principer används redan inom industrin, där AI-styrda robotar lär sig identifiera och plocka föremål som ligger oregelbundet placerade.

Läs mer: Audi testar AI-robotar i fabriken – ska ta över svårt plockarbete

Miljörisken försvinner inte med AI

Djuphavsgruvdrift är en kontroversiell industri eftersom stora delar av havsbottnens ekosystem fortfarande är dåligt kartlagda. Kritiker varnar för att insamlingen av mineraler kan skada livsmiljöer som återhämtar sig mycket långsamt.

En studie publicerad i Nature under 2025 undersökte ett område där experimentell gruvdrift genomfördes ungefär 40 år tidigare. Forskarna kunde fortfarande se biologiska effekter, även om vissa djurgrupper hade börjat återhämta sig.

Impossible Metals teknik är utvecklad för att minska flera av dessa problem. Genom att sväva ovanför havsbotten och selektivt välja stenar vill företaget undvika att stora mängder bottensediment virvlas upp och att synliga organismer följer med insamlingen.

Men det betyder inte att metoden är bevisat miljösäker.

Även om roboten undviker synliga djur kan organismer vara beroende av själva stenarna som livsmiljö. Dessutom har företaget ännu inte visat hur tekniken påverkar ekosystemet när stora mängder mineraler samlas in under lång tid.

Bara 450 gram har samlats in

Det lyckade testet är framför allt ett tekniskt genombrott för företaget. Mängden material som samlades in var mycket liten och kan inte jämföras med den kapacitet som skulle krävas för kommersiell gruvdrift.

Enligt Impossible Metals var syftet med expeditionen att samla prover för forskning om bakterier som lever på och i nodulerna. Materialet ska analyseras av forskningspartnern Viridian Biometals.

Företaget arbetar nu vidare med en större robot som kallas Eureka III. Under 2027 planeras ytterligare tester tillsammans med en oberoende forskargrupp på det tyska forskningsfartyget RV SONNE, som en del av arbetet med att undersöka teknikens miljöpåverkan.

Samtidigt återstår en stor juridisk utmaning. International Seabed Authority, den internationella havsbottenmyndigheten, har ännu inte godkänt kommersiell mineralutvinning i internationella havsbottenområden. Reglerna för verksamheten håller fortfarande på att utformas.

Impossible Metals behöver därför både skala upp sin teknik och få nödvändiga tillstånd innan robotarna kan börja samla metaller kommersiellt.

Testet visar att AI-styrd, selektiv insamling är tekniskt möjlig på över 4 000 meters djup. Om metoden också kan fungera i industriell skala med mindre miljöpåverkan återstår däremot att bevisa.