Bakom spelet står den finländska enmansstudion Part Time Monkey, som släppte Jono den 4 oktober. Det är ett tvådimensionellt plattformsspel med pixelgrafik där målet är att klara hela en miljon banor. Men till skillnad från andra onlinespel delar samtliga spelare på en enda spelkaraktär.
När någon vill spela ställer personen sig i en global kö. När det väl blir ens tur får man kontrollera Jono i 60 sekunder innan nästa spelare tar över exakt där man slutade. Alla andra kan följa spelet i realtid, chatta och heja på den som för tillfället håller i kontrollerna.
Annons
En minut att lyckas innan nästa tar över
Själva spelandet påminner om klassiska plattformsspel. Spelaren måste hoppa mellan plattformar, undvika taggar, ta sig förbi fällor och ibland lösa enklare pussel. Skillnaden är att varje lyckat försök för hela spelargruppen närmare det gemensamma målet.
När en bana klaras är den avklarad för samtliga spelare. Om någon misslyckas börjar endast den aktuella banan om, vilket betyder att tidigare framsteg aldrig går förlorade. Vid längre köer kan dessutom en spelares tur avslutas i förtid efter fem förlorade liv, enligt utvecklaren.
Läs mer: Steam slår rekord trots att datorerna blir dyrare
Den ovanliga konstruktionen skapar också en helt annan sorts spelupplevelse. Eftersom hundratals människor kan följa samma försök blir även den som bara tittar en del av spelet. Åskådarna kan kommentera, ge råd och reagera när någon äntligen lyckas ta sig förbi ett svårt hinder.
Åskådarna ser inte en vanlig videoström
Bakom Jono finns en teknisk lösning som skiljer sig från vanlig spelstreaming. Utvecklaren Tuomas Erikoinen berättar på Reddit att spelet är byggt med spelmotorn Godot och använder så kallad deterministisk fysik.
Det innebär att samma knapptryckningar under samma förutsättningar ger samma resultat. I stället för att skicka en videoström till åskådarna kan spelet därför överföra spelarens knapptryckningar, som sedan återskapas hos dem som tittar.
På så sätt ser alla samma händelseförlopp utan att det behöver skickas en traditionell videoström för själva spelandet. Det är en teknisk lösning som passar ett spel där många tittar men bara en person styr.
Spelarna skapar egna banor
För att fylla vägen mot en miljon banor använder Jono huvudsakligen automatisk bangenerering. Spelet kombinerar förutbestämda mönster med olika hinder och spelmekaniker för att skapa nya utmaningar.
Spelarna kan dessutom bygga egna banor i en inbyggd redigerare. Enligt GamesRadar granskar Erikoinen själv inskickade banor innan de får en plats i det ordinarie spelet.
För den som vill ha en betydligt större utmaning finns även spelläget Meat Grinder. Där samlas extra svåra banor som skapats av spelarna själva. En av dem krävde hela 2 627 misslyckade försök och nästan fem timmars spelande innan någon lyckades klara den.
Angry Birds-veteranen ville skapa något svårare att kopiera
Erikoinen, som tidigare arbetade med grafiken till det ursprungliga Angry Birds, berättar för GamesRadar att den första versionen av Jono tog ungefär en månad att utveckla.
En av tankarna bakom projektet var att skapa ett spelkoncept som inte lika enkelt kan kopieras av andra utvecklare. Han pekar på hur mindre spel snabbt kan få efterföljare och hur AI-verktyg har gjort det lättare att återskapa enklare spelidéer.
Därför ville han bygga något där själva upplevelsen bygger på hur människor spelar tillsammans, snarare än enbart på grafiken och spelmekaniken.
Läs mer: Epic Games nya krav: Endast AI får skriva kod
Jono är gratis att spela på Steam och finns till Windows. Spelet kräver inte heller någon särskilt avancerad dator enligt systemkraven.
Men den som laddar ned spelet får vara beredd på att tillbringa betydligt mer tid som åskådare än som spelare. Hela idén bygger på att människor ska vilja fortsätta följa äventyret även när någon annan håller i kontrollerna.
Och med en miljon banor att klara lär det dröja innan den gemensamma resan är över.
Spela lite spel!
Spela lite spel från TeknikGeeks redaktions utvalda bibliotek. Ett slumpmässigt spel i varje artikel.
