NASA Lunar Reconnaissance Orbiter, LRO, har hittat den största nybildade nedslagskrater som hittills upptäckts i solsystemet.
Kratern är 222 meter bred och 43 meter djup. Forskarna bedömer att den skapades av en asteroid eller ett kometfragment stort som en byggnad med mellan tre och sex våningar.
Annons
Slog ner under våren 2024
Föremålet träffade månens östra kant någon gång mellan den 11 april och den 22 maj 2024. Ingen observerade själva nedslaget och kratern upptäcktes först den 24 oktober 2025.
Kratern har fått namnet McGetchin efter den amerikanske månforskaren Tom McGetchin. Den är ungefär lika bred som två fotbollsplaner placerade efter varandra.
Ett nedslag av den här storleken beräknas inträffa på månen ungefär en gång på 132 år. Forskarna beskriver därför upptäckten som en händelse som i praktiken bara går att observera en gång under en människas livstid.
Läs mer: NASA vägrar ge upp Starliner – beställer fler resor
Upptäcktes av en slump
Upptäckten gjordes under en rutinmässig kontroll av bilder från LRO. Forskaren Robert Wagner jämförde äldre och nya kartor över månens yta när han såg en ovanligt stor ljus fläck omgiven av en mörk ring.
Jag stannade bara upp, släppte allt annat och började undersöka vad fläcken var, säger Robert Wagner i NASAs publicering.
Den ljusa fläcken var inte själva kratern. Den bestod av material som hade kastats ut från hålet och spridits över månens yta vid nedslaget.
När bilder tagna före och efter våren 2024 jämfördes kunde forskarna begränsa tidsperioden då kratern måste ha bildats.
Kameran flyger tio mil över månen
LRO har kretsat runt månen sedan 2009. Farkosten använder sju instrument för att kartlägga bland annat ytans form, sammansättning, temperatur och strålningsmiljö.
Kamerasystemet fotograferar månen från ungefär 100 kilometers höjd. Genom att jämföra bilder tagna vid olika tillfällen kan forskarna hitta nya kratrar, jordskred och andra förändringar.
Under uppdraget har forskarna identifierat minst 1 000 nya nedslagskratrar. De har även registrerat omkring 100 000 andra förändringar som orsakats av nedslag eller material som kastats ut från dem.
Läs mer: Här är raketen som vill slå SpaceX på deras egen planhalva
Därför nådde föremålet marken
Månen saknar en tjock atmosfär som kan bromsa eller bränna upp inkommande rymdstenar. Asteroider, kometfragment och mindre föremål kan därför träffa ytan med mycket hög hastighet.
De flesta nedslag är betydligt mindre än det som skapade McGetchin. NASA beräknar att månen får omkring 140 nya kratrar större än nio meter varje år.
En stor del av nedslagen skapar däremot hål som är för små för att kunna urskiljas på bilder tagna från omloppsbana.
Marken förändrades långt från kratern
LRO värmekamera upptäckte även en omkring 6,4 kilometer bred zon runt kratern som är ungefär nio grader Celsius kallare än omgivningen under månnatten.
Nedslaget gjorde det översta lagret av måndamm, kallat regolit, lösare och mindre kompakt. Det förändrade markens förmåga att behålla värme.
Forskarna konstaterar att effekterna från stora nedslag kan förändra ytan långt utanför själva kratern. Det kan få betydelse för hur framtida månfordon och deras hjul fungerar på mark som utsatts för ett relativt nytt nedslag.
Viktigt inför framtida månbaser
Den nya kratern ger forskarna en sällsynt möjlighet att undersöka ett stort nedslag innan miljontals år av mindre meteoriter och strålning hunnit förändra spåren.
Observationerna kan användas för att kontrollera modeller över hur ofta månen träffas, hur kratrar bildas och hur långt material kan spridas.
Det blir särskilt viktigt när fler länder och företag planerar farkoster, fordon och permanenta anläggningar på månen. Upptäckten visar att månens yta fortfarande förändras – ibland betydligt mer dramatiskt än någon på jorden märker när det händer.