Hela 88 procent av barnen i en svensk undersökning uppger att de oroar sig för minst en aspekt av AI. Oron handlar ofta om att bli vilseledd eller manipulerad av innehåll som ser äkta ut.
Undersökningen genomfördes av Verian på uppdrag av Plan International Sverige och Telenor Sverige. Totalt intervjuades 1 001 barn mellan 10 och 19 år via den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen. Resultaten viktades efter kön, ålder och geografi.
Annons
Fyra av tio tvivlar varje vecka
Bland ungdomar mellan 16 och 19 år svarar 93 procent att de har använt AI under det senaste året. Det vanligaste användningsområdet är att söka fakta eller få svar på frågor.
Samtidigt uppger 42 procent av barnen att de minst en gång i veckan har svårt att avgöra om något är äkta eller skapat med AI. När de senast blev osäkra gjorde 41 procent ingenting särskilt för att kontrollera innehållet.
Siffrorna visar två skilda problem. Det ena är att genererade bilder, filmer och texter blir svårare att känna igen. Det andra är att många barn saknar en tydlig metod för att kontrollera avsändaren, jämföra uppgifter eller söka efter originalkällan.
Problemet blir särskilt tydligt när AI används som faktakälla. En språkmodell kan formulera ett trovärdigt svar även när informationen är felaktig. Ett självsäkert språk, hänvisningar och detaljer är därför inte bevis för att ett svar stämmer.
Vänner och AI går före läraren
När barn har frågor om AI söker de enligt undersökningen oftare hjälp hos vänner eller hos AI-tjänsten själv än hos en lärare. Det innebär att samma verktyg som skapade osäkerheten ibland får avgöra hur informationen ska tolkas.
Plan International menar att barn inte behöver möta mindre AI, utan få mer stöd i hur tekniken används. Telenor efterlyser samtidigt fler samtal mellan barn och vuxna om vad som går att lita på och vad man kan göra när något känns fel.
Barn bör inte möta AI ensamma. När tekniken blir en del av vardagen behöver också samtalen följa med. Vi behöver göra det enklare för vuxna att prata med barn om vad de ser, vad de litar på och vad de kan göra när något inte känns rätt, säger Åsa Lenhoff, hållbarhetschef på Telenor Sverige i ett pressmeddelande.
Undersökningen mäter upplevd oro och osäkerhet. Den visar inte att 88 procent av barnen är generellt rädda för all AI eller att tekniken alltid påverkar deras välmående negativt. Formuleringen betyder att de oroar sig för minst en av de aspekter som togs upp i enkäten.
Elever ska visa hur AI påverkar dem
Plan International och Telenor följer nu upp undersökningen med Skolutmaningen 2026. Årets tema är ”AI och välmåendet”, där elever ska diskutera hur tekniken påverkar deras vardag, vilka möjligheter den skapar och vad vuxna behöver förstå.
Klasser på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet kan delta genom att skapa en film på högst tre minuter. Bidraget kan vara exempelvis en dokumentär, animation, musikvideo, dramatisering eller humorfilm.
Det är tillåtet att använda AI-verktyg när filmen tas fram. Kreativitet och unika egenskaper ingår däremot i bedömningen, vilket innebär att tekniken behöver användas som ett verktyg för elevernas eget budskap.
Källkritik räcker inte alltid
Traditionell källkritik bygger ofta på att granska avsändare, datum och ursprung. Generativ AI gör uppgiften svårare eftersom ett falskt påstående kan skrivas om, kombineras med korrekta detaljer och spridas i flera format på mycket kort tid.
Barn behöver därför även förstå hur AI fungerar. En språkmodell kontrollerar inte automatiskt sanningshalten i varje mening, utan skapar svar utifrån mönster i sitt material. En bildgenerator behöver inte heller avbilda något som har inträffat för att resultatet ska se fotografiskt ut.
Det gör konkreta kontrollvanor viktigare. Elever kan söka efter samma uppgift hos flera oberoende källor, kontrollera vem som publicerat materialet och leta efter den ursprungliga bilden, filmen eller rapporten. Är informationen viktig bör den inte verifieras genom att endast fråga ännu en AI-tjänst.
Skolutmaningen löser inte problemet på egen hand. Den kan däremot ge vuxna tillgång till ett perspektiv som lätt försvinner när debatten bara handlar om förbud, fusk och nya undervisningsverktyg: hur barnen själva upplever en vardag där gränsen mellan äkta och genererat blir allt svårare att se.